Sakta gå vi genom byn
Jag lyssnar igenom den första av den mängd bandinspelningar jag gjorde i Medingeberg. När jag hör Jimmys släpiga norrländska kommer minnena tillbaka. Det är inte svårt att återkalla intrycken från resan, även om jag i ärlighetens namn borde nedtecknat dem tidigare. Men håll till godo, jag kommer att försöka så detaljerat som möjligt att berätta om hela resan. Jag slog på bandaren när vi kommit en bit på väg, och jag frågade Jimmy om TV-programmet, där hela storyn i mina ögon på nåt sätt började.
"Jo, det var jag som anmälde Stefan till Mastermind", säger Jimmy när vi promenerar längs gatan som jag någon timme tidigare gått längs, i min färd från pizzerian till Jimmys hus.
"Jag minns Stefan reaktion när jag berättade det för honom. Är du helt jävla störd, frågade han mig. Vi var ute med Kerstin, min dotter i lekparken. Det var förjävla dåligt väder den dagen. För övrigt verkar duggregn och snålblåst vara någon sorts standardväder i Sverige.
Han var inte helt nöjd, Stefan. Det kan man inte påstå. Han menade om att Mastermind var en jävla freakshow. Ett mästerskap i autism. En orgie i att titta på människor som inte är som oss andra."
Jimmy skakar på huvudet och lägger ut snuset i en buske medan vi passerar pizzerian. Snart är vi nere vid järnvägsstationen där jag klivit av tåget tidigare på dagen. Eller station och station, det var ju snarare mest en perrongjävel.
"Men han var ju inte som oss andra", säger Jimmy och tittar på mig. "Han skulle vara grym i ett sånt där program. Allt han nånsin läst eller sett sitter kvar där inne. Han var ju fucking Saida. Dessutom är det inte autister som är såna här superhjärnor. Det är nån annan sjukdom, Savanner eller nåt."
"Savanter heter det tror jag", säger jag försiktigt till den drygt decimetern längre norrlänningen som strosar fram bredvid mig.
"Jo, det sa Stefan också", säger Jimmy och ler lite, som av ett hastigt återkallat minne som legat slumrande där bak i huvudet. "Han ville inte stå där som nåt jävla fån, sa han. Det räckte med att han var bydåren redan. Folk pratade om honom.
Det hjälper inte att man inte vill sticka ut, om man bor i en ort där det anses som skryt att passera femtioskyltarna om intentionen är att studera eller jobba. Jobb eller studier som inte är här i byn är inte riktiga jobb. Är man som Stefan, inflyttad under skoltiden, och inte bybo i tredje led, är man utböle redan från scratch. Sen vet varenda idiot i den här hålan om att Stefan kan citera de flesta böcker han läst. Varenda jävla ord, pärm till pärm, och att han kan komma ihåg kortordningen i en kortlek om han får bläddra igenom den ett par gånger. Det är helt jävla unbeliveable".
Jimmy pekar ut järnvägskiosken när vi passerar den, och berättar att läget verkar dömt till konkurs eller i alla fall jävligt dåliga affärer. En ägare varannat år i snitt. Försök att hyra ut filmer, minigolf, korvmoj. Alles. När vi passerar järnvägen berättar han att bommarna nere vid övergången en gång fick bytas då en kille i Stefans ålder, Rosenberg, blåste in i dem med moppe med sån kraft att en av dem böjdes en smula. Han fick plocka stickor ur bröstkorgen i en vecka. Jimmy skrattar frustande.
Så småningom står vi på trappen till en vitrappad, något medfaren villa på två plan. Jimmy ringer på dörren.
// In medias res, Rolf Hagberg
Första mötet med Jimmy Levin
"Trogen medlem i ett decennium i Sveriges nordligaste patriotgäng", ler han och drar handen över det snaggade blonda håret. Han tar en klunk kaffe till ur den stora röda koppen, "Där kan man verkligen prata Ultima Thule i ordens rätta bemärkelse. Jag lämnade in medlemskortet för sju år sen skulle man kunna säga. Det fanns vissa luckor i logiken. Har aldrig haft någon lust att åka runt på skolor och predika om att det är farligt med nazism. Jag har lagt baggen på hyllan, jag har inget hat mot varken de eller de så kallade kulturberikarna. Jag lever mitt liv och de lever sitt."
Han heter Jimmy Levin och är den skyldige till att Stefan Hammarbäck dök upp i tv-rutan första gången. Det var Jimmy som skickade in anmälningsbrevet, komplett med ansökan, fotografier och personuppgifter.
Jag hade klivit av tåget i Medingeberg och insåg efter tio minuters strosande att jag samhället var ännu mindre än jag trott. Det var i princip en bebygd vägsträcka på någon kilometer med några stickgator. Hur jag hittade Jimmy? Jag började på det naturliga stället, där alla människor på en liten ort passerar. Pizzerian.
De två ägarna, libaneser och bröder skulle det visa sig, var ytterst trevliga och bjöd på läsken till La Busolan. Är inte Bussola en konstig pizza för övrigt? Det finns lika många uttal som varianter på den. Ibland heter den [Labo:sola], och ibland bara [Bössola]. Mysko. Shit the same.
Libaneserna, Tony och Habib, berättade att Hammarbäck precis som de flesta andra jämngamla på orten varit en stammis på stället sen tonåren. Tyst men väldigt artig och trevlig, var deras intryck. Även efter några öl. Dock hade det väl börjat gå neråt sista tiden innan han flyttade från byn. De berättade att han i stort sett jämt kom med Jimmy. "Nazisten".
Jag fick en vägbeskrivning och började promenera gatan fram. Efter några svängar, och totalt en knapp kvarts promenad senare stod jag framför en vit tegelkåk i ett plan. En hyggligt välskött Volvo 945:a parkerad utanför. En trehjuling, skapligt pyntad tomt. Tveksamt om det var "nazisten" som skötte trädgården. Snarare än kvinna. Att killen som stod och skruvade på en cykel framför garaget var den som det tveksamma epitetet syftade till kunde jag däremot räkna ut med arslet.
Efter de tveksamma artighetsfraserna berättade jag mitt ärende, att jag skrev om Stefan Hammarbäck, och att han, Jimmy Levin, tydligen var en av de närmare vännerna. Så nu satt jag där i en avhoppad nynazists och numera gift småbarnspappas kök och drack kaffe och åt mandelkubb.
"Jo, jag är ju fan inte dummare än att jag vet vad de kallar mig", säger Jimmy så mandelkubbsdamm sprutar ur munnen. Den enorma armen sveper över munnen för att borsta bort smulor ur skäggstubben. "Det var ju det som var det fina med brillsnoken Stefan. Han sket i det där. Jag var någon sorts yxmördare i folks ögon. Han sket i det, att min historia, i att jag har en fet jävla svastika tatuerad på vaden. Han var ju själv ett freak, folk var rädda för honom med, föraktade honom. Men på ett annat sätt. Vi var så jävla olika som man kan bli. Men fan vilken reko kille."
Jimmy borrar in ögonen i mina. Det råder ingen tvekan om att Stefan Hammarbäck hade en betydelse för jätten. Det är väl möjligt att jag övertolkar läget, men jag tyckte mig se en sorg också. En saknad. Jag frågade Jimmy om han hade lust att berätta hela historien om honom och Stefan för mig. Han tänker en stund. Nickar sedan. Visst. Det kan han göra. Han ska hämta dottern hos svärmor först, och ber mig följa med så kan vi prata på vägen. Det är fyrtiofem minuters promenad tur och retur.
När vi reser oss upp ser jag ett kort på kryddhyllan, föreställande en leende Jimmy stående med en riktigt stor gädda i handen. Leendet är enormt, glatt och helt utan attityd. Det lyser av värme. Bredvid honom på höger sida står en milt smilande kille i glasögon. Det är två vänner som just den dagen stängt av världen för en stund. Jimmy Levin och Stefan Hammarbäck.
//Agnosco veteris vestigia flammae, Rolf Hagberg
På drift
Inte blev det bättre av att en våldsam bakfylla höll mig sällskap hela vägen. Kunghög hade tyckt att det var en bra idé att muta sig in på Kalmar Nation, trots vår avsaknad av kårleg och överårighet. Där hade vi omringade av anonyma androgyner födda i slutet av åttiotalet shottat aphjärna och gjort oss lustiga över ett större sällskap i overaller. Not so clever today.
Travel light, travel fast, som den där gamla trollgubben i Sagan om Ringen säger. Jag hade fått med mig min diktafon, tandborste, ett par rena kallingar och lite stash, och sen var det bara att ge sig av. Ja, och så datorn då. I såna här lägen är det rätt tacksamt att försörjningen bara bygger på att jag har uppkoppling. Tack Gud, för mobilt internet.
Väl på tåget, någonstans utanför Kolsva, försökte jag lägga upp någon form av strategi för mitt besök i den lilla byn. Jag måste försöka få tag i så många som möjligt som visste nåt om Hammarbäck. Både privatpersonen och pokerkillen. Ta reda på var han jobbade. Släktingar? Gamla vänner?
Jag insåg dessutom att jag inte hade någon returplan. Jag visste inte ens hur jag skulle ta mig tillbaka. Visst, allt borde finnas inom räckhåll på nätet, men vad fan. Mer spännande så här. Ett vandrarhem kanske man skulle kunna skrapa fram?
Några dagar senare
"TV-STJÄRNAS FRU I TRAFIKOLYCKA
En 26-årig kvinna skadades allvarligt när en personbil körde av vägen på riksväg 249 norr om Frövi i Västmanland på tisdagseftermiddagen. Kvinnan var gift med en man som för några år sedan var mycket uppmärksammad i samband med deltagandet i ett underhållningsprogram på tv.
Polisen fick larm om olyckan klockan 16.45.
Kvinnan färdades i bilen, som av någon anledning körde av vägen. Kvinnan kastades ur bilen i kollisionen och ådrog sig allvarliga skador. Enligt vittnen som anlände till olycksplatsen och larmade räddningstjänsten var kvinnan höggravid. Hur det gick för fostret är ännu inte känt. Moderns tillstånd uppges vara kritiskt. Hon vårdas på Universitetssjukhuset i Örebro för frakturer och skallskador.
Morgontidningen 22 februari 2004"
Hon var alltså gravid? En tunn jävla linje mellan familjelycka och tragedi. Den andra artikeln var betydligt nyare.
"VAD HAR HÄNT STEFAN HAMMARBÄCK?
Bellagio, Las Vegas, 27 april 2007. Finalbordet på World Poker Tour är färdigspelat. Spanjoren och exvärldsmästaren Carlos Mortensen är nästan 25 miljoner svenska kronor rikare. På femte plats kom Stefan Hammarbäck från Medingeberg i Sverige. Det som skiljer honom från de andra finalisterna är att han inte spelat en enda hand under finalbordet. En stund innan spelet skulle börja meddelade han att han skulle gå på toaletten. Sedan dess har ingen sett till Stefan.
Medingeberg är en av alla svenska avfolkningsbygder. Placerat i skogarna i Västmanland, nästan vid gränsen till Närke. Några industrier. En folkhögskola. En matvarubutik. En bank eller två. Medingeberg är känt för nästan ingenting. Lasse-Maja gömde sig visst i skogen intill när det begav sig. Carola sägs ha förlovat sig med Runar i prästgår'n. Man har haft en svensk juniormästarinna i bordtennis, och en manlig veteranmästare i detsamma. Möjligen en juniormästare i styrkelyft också.
Här växte Sveriges största namn inom poker, Stefan Hammarbäck, upp. Efter gymnasiet fick han anställning som marknadsassistent på ett mindre företag på orten. 2001 anämldes han av en vän till Tv-programmet Mastermind. Han vann senare tävlingen och en miljon kronor. I en intervju efter segern sade Hammarbäck att han skulle sätta in pengarna på ett pensionskonto.
Stefan Hammarbäck tog silvermedalj i SM i poker i Tallinn 2006, och satsade efter det på poker på heltid. Det blev fyra placeringar på Europatouren innan deltagandet i World Poker Tour i Las Vegas. Hammarbäck anses av bedömare ha varit en av de största talangerna inom sporten. Polisen i Las Vegas uteslöt inte att ett brott hade begåtts, men sedan försvinnandet för ett år sedan har inte ett enda nytt spår framkommit. Vinstsumman för femteplatsen, nästan en halv miljon dollar, har ännu inte betalats ut. Stefan Hammarbäck har inte dödsförklarats, och har heller inga kända anhöriga.
Söndagsbilagan 15 januari 2008"
Silvermedalj? Sport? Tjoflöjt. Den svenska journalistkåren utmärker sig som vanligt med sin briljanta research. Och inga kända anhöriga? Var i helvete tog frun vägen? Det måste ju i alla fall finnas vänner i livet. Förutom texten innehöll artikeln också ett halvdant fotografi på en man i trettioårsåldern sittandes vid ett pokerbord. Cendrefärgat hår, glasögon, jeans och en stickad tröja. Svenne Banan personifierad. Om det inte vore för att han fått en image som Stu Ungars välkammade lillebrorsa, så hade han kunnat vara arketyp för medelsvensson. Artikeln gav mig ett tydligt besked; det var dags att göra ett besök i Medingeberg.
Research
Jag hade ingen riktig struktur för hur jag skulle börja min kartläggning av Stefan Hammarbäck. Sittandes framför datorn blev det ändå så att Internet kändes som ett rätt safe första spår. The hendonmob gav inte mycket för handen, men jag kunde i alla fall konstatera att jag inte hade missat något när det kom till större turneringsdeltaganden. Ni får leva med att det blir lite rapanden av siffror och fakta, men jag vill att vi spikar upp vad vi har så att ni följer med mig ordentligt.
Andra platsen i Swedish Poker Championships, på Reval i Tallinn. En silvermedalj i förbundets SM 2006 gav honom i runda slängar 45 000 euro, eller 60 000 dollar. Sen debuterade han på europatouren i London i september samma år. Därefter hinner han också spela tre EPT-tävlingar till. I tur och ordning Baden, Dublin och Dortmund. I Dublin slog han fransmannen Tavernier i en skoningslös Headsup, om jag inte minns fel. Vann gjorde han i alla fall. I de övriga kom han fyra, trea och femma.
Sen kom som sagt var WPT-finalen, och försvinnandet den 27 april 2007. Trots det en femteplats, och 346 000 euro. Försvinnandet tonades ju faktiskt ner något då forne världsmästaren Matadoren Mortensen uppnådde en mördande dubbel som både WPT- och WSOP-mästare.
Känner inte ni också att det är nåt som är jävligt snett här? Killen spelar in 1,3 miljoner jävla euro på ett år. Sen kabang! borta. Om man nu ska dra, borde man inte i alla fall spela klart?
Läser en artikel i Cardplayer en kommentar från finnen Wahlroos som kom sjua. "Det är möjligt att han skulle gå på toa, och det är möjligt att jag efterhandskonstruerar, men något i hans blick såg ut som om han inte tänkte komma tillbaka. Han hängde på sig jackan när han lämnade bordet." I samma artikel berättar en anställd på Bellagio att han såg en person som var väldigt lik Hammarbäck lämna casinoentrén ungefär då finalbordet skulle starta.
Dessutom letar jag runt som fan, men det finns inte en rad om någon sponsor. Ingen sajt, inget företag. Nada. Betalades tourspelet och WPT med vinstpengar från SM? Fanns det någon anonym stejkare i bakgrunden? Det känns som om det finns rätt många trådar att dra i redan från början. Och väldigt, väldigt lite skrivet.
Det borde finnas livespelare som stött på Hammarbäck någonstans i landet. Eller någon form av kontakt. Forum, communities, nånting. Just nu finns bara sex framträdanden på stora turneringar, och sex jävla kanonresultat. Vad är det? Det liknar inget annat. Var kommer han över huvud taget ifrån? Hendonmob skriver Stockholm som hemvist, men de har haft fel förr.
Vid den här punkten hade jag inte kommit ett steg längre än rena upprepningar av vad jag redan visste. Det som verkligen påverkade en smula var ett telefonsamtal till Larsson på Pokervärlden. Jag vill också här noga påpeka att jag bandade hela samtalet, med herr redaktörns goda minne. Just på pokerfronten framkom inte så mycket nytt, till exempel verifierade han min teori om avsaknad av såväl sponsorer som satellitspel.
"Nej, jag såg inga sponsormärken nånstans. Över huvud taget kändes han inte som en nätkille. Den här grinderattityden fanns liksom inte. jag träffade ju Hammarbäck några gånger, på SM och på någon EPT. Trevlig men lite kufisk kille. Han ville inte ställa upp på några direkta intervjuer. Sa inte så mycket över huvud taget, varken vid eller utanför bordet. Han höll sig lite för sig själv. Men en jävel på poker. Den bästa svensk jag sett med egna ögon i alla fall. När jag såg honom spela fick jag den där känslan man får av att läsa om forna tiders Stu Ungar."
Larsson hade inte heller några förklaringar på det plötsliga försvinnandet. Han var på plats på WPT-finalen, men reagerade inte på att Hammarbäck var borta förrän själva bordet skulle dras igång. Däremot fick han en liten klocka att ringa i mitt bakhuvud, mot slutet av vårt samtal.
"Hammarbäck fick faktiskt rubriker i media mellan teveframträdandet och pokerkarriären också, om än av klart mer olustig karaktär. Hans dåvarande hustru körde av vägen några år innan SM-deltagandet. Hon kom visst nätt och jämnt undan med livet."
I'll be damned! Det här hade jag missat helt, men det känns som om jag har läst om det här någonstans. Samtidigt hände ju det här flera år innan han dök upp på pokerscenen, men ändå... Dessutom figurerar det ju ingen fru någonstans i historien. Någonstans måste ju tanten ha tagit vägen.
Idag är första dagen på resten av ditt liv
Så en kväll sitter vi nere på klubben och spelar. Gryta med små insatser, femtio spänn inköp, återköp första timmen, en addon, sex deltagare. Några öl på det, och vi har en trevlig kväll. Jag tror det här var i maj någon gång. Så säger någon, minns inte om det var M eller Kunghög, men i vilket fall, så säger nån: "Du borde göra en story på Hammarbäck, Roffe. Du vet han som försvann från WPT"
Vi satt den kvällen och dividerade om det där, om Hammarbäck. Alla hade den vanliga storyn. Killen dyker upp någon gång strax efter millenieskiftet i en gameshow, Mastermind, om ni minns den. Den fick inget jättegenomslag eftersom den gick på femman som inte var så stor då. I vilket fall så handlade det om att läsa människor och memorera saker, och den här Hammarbäck fullkomligt pulvriserar motståndet. Det var nästan omänskligt att se hur överlägsen han var.
Sen försvann han in i anonymiteten. Några år senare dök han upp som gubben i lådan på SM i Tallinn, och härifrån tror jag de flesta av er kan storyn lika väl som jag kunde innan jag började gräva. Tvåa där, grymt imponerande spel. Sen spelar han fyra EPT-tävlingar, fyra finalbord varav en vinst. Ett halvår senare, reser han sig upp och lämnar det stundande finalbordet i WPT-finalen på Bellagio, med en monstruös stack. Han blindas ut på en femteplats, och har inte synts till sen dess. Bokstavligt talat. Killen är borta.
Jag vet att den allmänna teorin är att vi snackar om en kille som med den förmågan och talangen han hade, borde ha vunnit enorma summor på nätet, och sen gjort som flera andra svenskar. Dykt in i intet av skatteskäl. Boende på någon medelhavsö, eller i Västindien.
Jag blir allt mer skeptisk till den historien. Ju längre tiden gick insåg jag att det inte skulle gå att göra ett reportage om killen, om jag ville ha fram något mer än kvällspressens och glossytidningarnas versioner. Jag skulle bli tvungen att få tag i Stefan in person, och berätta hans egen historia.
//Vera lex historiae veritas, Rolf Hagberg
Saxat ur pressen om bloggen
Morgontidningen 12 september 2008.
"Rolf Hagberg är den klarast lysande stjärnan på den svenska blogghimlen just nu. Genom sitt avslöjande av Progamble-skandalen i våras etablerade Hagberg sig på allvar som en av de tyngst vägande åsikterna inom onlinegambling-branschen. Möjligen har hans konsekventa avståndstagande från ekonomiska beroenden såsom annonsörer och sponsorer gett honom ett unikt läge att på allvar ta tempen på den svenska pokerindustrin."
Affärspressen 19 juli 2008.
Charmerande, charmerande. Tiden har fullkomligt sprungit ifrån mig i mina försök att bara roa mig själv. Att jag sedan fått bidra med något på vägen är en bonus. Även om det måhända är så att medierna är något översvallande i sina omdömen kan jag inte förneka att det är smickrande.
Mitt stora mål just nu är att försöka skapa mig en bild av Stefan Hammarbäck. Jajamen, THE Stefan Hammarbäck. Tvåa i förbundets SM, EPT-vinnare, och sedan tidernas största rubrikmakare när han som chipleader under WPT-finalen reste sig upp och lämnade bordet för ett toalettbesök, och inte har synts till av världen sedan dess. Hammarbäck, som med sin unika blick för spelet för evigt skrivit in sig i pokerhistorien som "mannen som aldrig drog dött."
Nu har jag fått kontakt.
// Ab Igne Ignem, Rolf Hagberg
