wellplayed

Det fann sig alltså naturligt jag bara några dagar efter att jag fått artiklarna befann mig på färd mot Medingeberg. Det är inte helt jävla enkelt att ta sig dit från Uppsala kan jag meddela. Jag hade bokat biljett till Arboga via Internet. Då skulle jag bli tvungen att ta buss 804 till Enköping, byta till tåg för färd vidare till Arboga. Där väntan i någon timme innan en landsvägsbuss skulle ta en de sista milen norrut mot den lilla bruksorten.

Inte blev det bättre av att en våldsam bakfylla höll mig sällskap hela vägen. Kunghög hade tyckt att det var en bra idé att muta sig in på Kalmar Nation, trots vår avsaknad av kårleg och överårighet. Där hade vi omringade av anonyma androgyner födda i slutet av åttiotalet shottat aphjärna och gjort oss lustiga över ett större sällskap i overaller. Not so clever today.

Travel light, travel fast, som den där gamla trollgubben i Sagan om Ringen säger. Jag hade fått med mig min diktafon, tandborste, ett par rena kallingar och lite stash, och sen var det bara att ge sig av. Ja, och så datorn då. I såna här lägen är det rätt tacksamt att försörjningen bara bygger på att jag har uppkoppling. Tack Gud, för mobilt internet.

Väl på tåget, någonstans utanför Kolsva, försökte jag lägga upp någon form av strategi för mitt besök i den lilla byn. Jag måste försöka få tag i så många som möjligt som visste nåt om Hammarbäck. Både privatpersonen och pokerkillen. Ta reda på var han jobbade. Släktingar? Gamla vänner?

Jag insåg dessutom att jag inte hade någon returplan. Jag visste inte ens hur jag skulle ta mig tillbaka. Visst, allt borde finnas inom räckhåll på nätet, men vad fan. Mer spännande så här. Ett vandrarhem kanske man skulle kunna skrapa fram?